Titta så stor och vacker min lilla Sofia har blivit. Hon är så himla sööööööt!!! Och hello. Kan L'Oreal tillverka en sån hära hårfärg tack!
Helgens festligheter
12 hours ago
Recent Posts
Friday, September 30, 2011
Thursday, September 29, 2011
Det Lilla huset...
Ni som känner mej vet att jag har varit, ehum, besatt av Lilla huset på Prärien.
Jag gillar fortfarande serien och önskar att jag levde i den tiden ibland, innan bilar, Ipads och Uscher. Men är jag lika besatt som då, när jag spelade in alla avsnitt på VHS, kollade på det varje dag, och klädde ut mej till Laura Ingalls på maskerader- Nej.
NU har jag upptäkt, att serien inte alls är inspelad i Minnesota, där den utspelas. Den är utspelad på en ranch i L.A trakterna, och många scener är utspelade i mina trakter!!! HUR HAR JAG KUNNAT MISSA DETTA?!?
Det började med att vi i helgas tänkt campa i närheten av Sonora utanför Yosemite.
Det blev inställt i sista minuten då väderprognosen inte var på våran sida och det skulle vara en liten chans för regn. (Eller, drizzle vilket knappast kan räknas som regn) Men vi vågade inte ta chansen eftersom vi är bortskämda med sol och inte vill campa i ens minsta lilla blöthet.
Hur som hellst. Jag kollade upp Sonora, Jamestown och Columbia som är gamla guldrush byar utanför bergskedjan. Visar sej att hur många filmer som hellst utspelas i de trakterna- Tillbaka till Framtiden 3 bland annat!
Så, nu visar det sej att jag inte bara bor i "The Shire" med min hobbit. Jag bor i Lilla huset på prärien världen också, typ...
Det är vekrligen ödet att jag flyttade hit!!
Jag gillar fortfarande serien och önskar att jag levde i den tiden ibland, innan bilar, Ipads och Uscher. Men är jag lika besatt som då, när jag spelade in alla avsnitt på VHS, kollade på det varje dag, och klädde ut mej till Laura Ingalls på maskerader- Nej.
NU har jag upptäkt, att serien inte alls är inspelad i Minnesota, där den utspelas. Den är utspelad på en ranch i L.A trakterna, och många scener är utspelade i mina trakter!!! HUR HAR JAG KUNNAT MISSA DETTA?!?
Det började med att vi i helgas tänkt campa i närheten av Sonora utanför Yosemite.
Det blev inställt i sista minuten då väderprognosen inte var på våran sida och det skulle vara en liten chans för regn. (Eller, drizzle vilket knappast kan räknas som regn) Men vi vågade inte ta chansen eftersom vi är bortskämda med sol och inte vill campa i ens minsta lilla blöthet.
Hur som hellst. Jag kollade upp Sonora, Jamestown och Columbia som är gamla guldrush byar utanför bergskedjan. Visar sej att hur många filmer som hellst utspelas i de trakterna- Tillbaka till Framtiden 3 bland annat!
Så, nu visar det sej att jag inte bara bor i "The Shire" med min hobbit. Jag bor i Lilla huset på prärien världen också, typ...
Det är vekrligen ödet att jag flyttade hit!!
Thursday, September 22, 2011
Ejliens
Här sitter jag på kvällskvisten och kollar med brinnande intresse på den spännande serien "Ancient Aliens" på History channel.
Jag tänker inte ta upp det i just detta inlägget. Men jo, faktikst lite tänker jag. Jag undrar hur folk tänker som inte tror på liv i rymden. Jag tror att dessa folk bara är rädda och inte vågar erkänna att djupt inne i kroppen VET dom att det är sant. Det är OMÖJLIGT att vi är ensamma i detta stora universum. Det behöver inte betyda att det är E.T liknande varelser, eller ens interligenta varelser. Kanske finns en planet fullt med olika kattdjur? Eller kanske bara fiskar?
Sen kan jag förstå att man inte tror på att de hälsar på oss. Eller som vi här hemma, gå även längre och tro att vi människor "härstammar" från dom på ett sätt. Att vi fick hjälp av dom att utvecklas.
Det är något man börjar tro på när man gräver runt och forskar själv i ämnet och inte väljer att tro på MAINSTREAM media och allt som vi blir inprogramerade att tro på som unga i skolan.
Det är allt jag orkar säga just nu. Det kommer komma ett längre inlägg om Liv i yttre rymden nån annan dag. Det är ett tungt och stort ämne. Och jag har lärt mej mycket dessa månader om ett mycket intressant ämne! Vi vet ingenting. INGENTING!
Men sluta vifta bort folk som tror på aliens som koko. (Som de alltid blir porträttrerade i filmer) Bevisen finns framför ögononen på oss men istället väljer vi att inte utforska och leta bevis själva, utan vi väljer att tro på vad som lärs i skolan och vad som sägs på TV som en flock får.
Det är normalt. Varför ska man inte tro på vad som lärs i skolan, eller vad som sägs på TV4 nyheter? Ja, det är en helt annan fråga som jag inte heller orkar gå in på nu. Men så fort man grävt i "The Rabbit Hole" så fortsätter det och förtsätter det och förtsätter det tills man tillsut fattar att ingenting alls är som man lärt sej. Its all a lie....
Gonatt!
Jag tänker inte ta upp det i just detta inlägget. Men jo, faktikst lite tänker jag. Jag undrar hur folk tänker som inte tror på liv i rymden. Jag tror att dessa folk bara är rädda och inte vågar erkänna att djupt inne i kroppen VET dom att det är sant. Det är OMÖJLIGT att vi är ensamma i detta stora universum. Det behöver inte betyda att det är E.T liknande varelser, eller ens interligenta varelser. Kanske finns en planet fullt med olika kattdjur? Eller kanske bara fiskar?
Sen kan jag förstå att man inte tror på att de hälsar på oss. Eller som vi här hemma, gå även längre och tro att vi människor "härstammar" från dom på ett sätt. Att vi fick hjälp av dom att utvecklas.
Det är något man börjar tro på när man gräver runt och forskar själv i ämnet och inte väljer att tro på MAINSTREAM media och allt som vi blir inprogramerade att tro på som unga i skolan.
Det är allt jag orkar säga just nu. Det kommer komma ett längre inlägg om Liv i yttre rymden nån annan dag. Det är ett tungt och stort ämne. Och jag har lärt mej mycket dessa månader om ett mycket intressant ämne! Vi vet ingenting. INGENTING!
Men sluta vifta bort folk som tror på aliens som koko. (Som de alltid blir porträttrerade i filmer) Bevisen finns framför ögononen på oss men istället väljer vi att inte utforska och leta bevis själva, utan vi väljer att tro på vad som lärs i skolan och vad som sägs på TV som en flock får.
Det är normalt. Varför ska man inte tro på vad som lärs i skolan, eller vad som sägs på TV4 nyheter? Ja, det är en helt annan fråga som jag inte heller orkar gå in på nu. Men så fort man grävt i "The Rabbit Hole" så fortsätter det och förtsätter det och förtsätter det tills man tillsut fattar att ingenting alls är som man lärt sej. Its all a lie....
Gonatt!
Tuesday, September 6, 2011
Pom
Jag tror jag hittat våran hund.
David har ju gett anledningen till att vi inte kan skaffa hund för att lyan är för liten.
Vi har inte plats för en stor Golden Retriever eller Samoyed.
Igår hittade jag en liten ras som jag gillar. Som jag blev helt förälskad i.
Jag är ingen liten hundmänniska. Jag gillar stora, intelligenta hundar som är trofasta, orädda och inte skäller. Små är oftast så ettriga och hetsiga. Men har vi inte plats så har vi inte. En dag tänker jag skaffa min Golden eller Samoyed. Men inte nu, antar jag.
Låt mej få presentera rasen Pomearian. Hur söt är inte denna lille varelse??
Den är som en mini-samoyed och ser ut som att den ler hela tiden- Perfekt för mej!
Pomearians är tydligen väldigt fluffiga, men, man kan "grooma" den, så att den ser ut som en Teddy björn!
Spana in Boo
David har ju gett anledningen till att vi inte kan skaffa hund för att lyan är för liten.
Vi har inte plats för en stor Golden Retriever eller Samoyed.
Igår hittade jag en liten ras som jag gillar. Som jag blev helt förälskad i.
Jag är ingen liten hundmänniska. Jag gillar stora, intelligenta hundar som är trofasta, orädda och inte skäller. Små är oftast så ettriga och hetsiga. Men har vi inte plats så har vi inte. En dag tänker jag skaffa min Golden eller Samoyed. Men inte nu, antar jag.
Låt mej få presentera rasen Pomearian. Hur söt är inte denna lille varelse??
Den är som en mini-samoyed och ser ut som att den ler hela tiden- Perfekt för mej!
 |
| Källa |
Spana in Boo
...och Japanska Shunsuke
Kolla vad goa dom är när dom är små. Som en liten boll av fluff!! Vill ha!
Tror David blev lite övertygad och förälskad han med....Jag försöker....Saturday, September 3, 2011
Frukost
Så här brukar våra frukostar se ut när vi äter ute. David tar något sött, som French toast. Jag tar något salt, oftast ägg eller omelett. Sedan äter vi hälften var.
Just dessa bilderna är från Blu Jam Cafe på Melrose avenue i L.A. Jag kan varmt rekomendera en frukost eller brunch om ni är i området!
Sååå, dags att äta nu?
Just dessa bilderna är från Blu Jam Cafe på Melrose avenue i L.A. Jag kan varmt rekomendera en frukost eller brunch om ni är i området!
Sååå, dags att äta nu?
 |
| French toast |
 |
| Amerikanska pannkakor |
 |
| Eggs Benedict på en croissant med stekt potatis |
Friday, September 2, 2011
knubbisen
För någon månad sen skrev jag DETTA inlägget om den knubbiga bäbisen.
Nu har denna duktiga fotografen publicerat änu ett inlägg på sin otroligt knubbiga söta son! Älskar iden att låta honom äta en tårta själv sådär, och fota hela faderittan! Han är så söt!
http://ariaphotographyonline.com/blog/babies/maxs-cake/
Nu har denna duktiga fotografen publicerat änu ett inlägg på sin otroligt knubbiga söta son! Älskar iden att låta honom äta en tårta själv sådär, och fota hela faderittan! Han är så söt!
http://ariaphotographyonline.com/blog/babies/maxs-cake/
Vovvsing
Inte bara det att jag blivit besatt av Grey´s Anatomy, jag har även blivit besatt av hundar.
Jag känner för hundar, så som vissa i min ålder känner för bäbisar.
Många kvinnor, i min ålder, antar jag, längtar efter en bäbis. Det känner det där suget.
Jag känner suget för vovve. Jag behöver vovve. Jag blir nästan tårägd när jag ser hundar nuförtiden. Jag ser mej själv med den där jäkla Golden Retrivern överallt. Jag ser mej på ett cafe med hundfan. Ser mej jogga med hundfan. Ser mej kasta boll på stranden med hundfan. Ser mej campa med hundfan. Ser mej i soffan med hundfan i knät.
Igår på jobbet kom den vackraste Golden Retrivern in och skulle hälsa på en gamling.
Medans husse signade in hukade jag mej för att klappa den vackra skapelsen. Han var så ståtlig och fin. Jättelång mjuk, guldig päls. Och det kändes som om han kommunicerade med mej. Goldens är så smarta, så visa och kloka. Jag vann hans tillit på direkten och han kollade på mej med sina vackra hundögon.
Jag ville att han skulle stanna där i receptionen med mej och strunta i gamlingen.
Hela mitt liv har jag velat ha en hund men inte kunnat för olika anledningar som andra bestämt. När jag var liten bestämde föräldrarna, när jag bodde själv reste jag för mycket, och nu har vi inte plats för en??
NÄR i helvete kan jag få min hund?
Är inte detta mitt liv? Jag bestämmer över mitt liv och gör vad jag vill, eller hur? Jag vill bara ha en hund. Jag vill inte vara 90 år och ångra att jag aldrig skaffade hund. Då kommer jag sitta där i min gungstol och tänka. "Jag var så ung och hade all tid i världen, varför köpte jag aldrig hund?" Man har bara ett liv, i denna världen iallafall, och man borde göra allt man vill och drömmer om.
Eller...?
Jag känner för hundar, så som vissa i min ålder känner för bäbisar.
Många kvinnor, i min ålder, antar jag, längtar efter en bäbis. Det känner det där suget.
Jag känner suget för vovve. Jag behöver vovve. Jag blir nästan tårägd när jag ser hundar nuförtiden. Jag ser mej själv med den där jäkla Golden Retrivern överallt. Jag ser mej på ett cafe med hundfan. Ser mej jogga med hundfan. Ser mej kasta boll på stranden med hundfan. Ser mej campa med hundfan. Ser mej i soffan med hundfan i knät.
Igår på jobbet kom den vackraste Golden Retrivern in och skulle hälsa på en gamling.
Medans husse signade in hukade jag mej för att klappa den vackra skapelsen. Han var så ståtlig och fin. Jättelång mjuk, guldig päls. Och det kändes som om han kommunicerade med mej. Goldens är så smarta, så visa och kloka. Jag vann hans tillit på direkten och han kollade på mej med sina vackra hundögon.
Jag ville att han skulle stanna där i receptionen med mej och strunta i gamlingen.
Hela mitt liv har jag velat ha en hund men inte kunnat för olika anledningar som andra bestämt. När jag var liten bestämde föräldrarna, när jag bodde själv reste jag för mycket, och nu har vi inte plats för en??
NÄR i helvete kan jag få min hund?
Är inte detta mitt liv? Jag bestämmer över mitt liv och gör vad jag vill, eller hur? Jag vill bara ha en hund. Jag vill inte vara 90 år och ångra att jag aldrig skaffade hund. Då kommer jag sitta där i min gungstol och tänka. "Jag var så ung och hade all tid i världen, varför köpte jag aldrig hund?" Man har bara ett liv, i denna världen iallafall, och man borde göra allt man vill och drömmer om.
Eller...?
Thursday, September 1, 2011
Läs inte detta om ni inte har sett Greys anatomy säsong 4
Okej, jag har blivit helt besatt av Greys.
Kollar ett avsnitt på morran till frukost, och två avsnitt innan läggdags. Just nu är jag på avsnitt 89, säsong 4. Grey och Derek har presis flyttat in, Izzie ser den döda Dany Dukette överallt och har, ehum, sex med honom, Christina kysser militär doktorn, Torres har blivit lesbisk och Little Grey gick i säng med Sloane.
Jag har olika favoriter hela tiden, i början gillade jag inte Meredith alls, Izzie var min favvo, men sedan störde jag mej på Izzie när hon förstörde Georges äktenskap. McDreamy gillar jag till och från. Det var väldigt frustrerande att vänta på att Meredith och Derek skulle bli tillsammans. Nu är Meredith mer okej, hon är lite gladare. Min typ liksom. christina är en rolig karaktär. Gillar henne.
Häromnatten drömde jag att Karev och jag var på dejt (?) i Italien eller nåt ställe och en annan natt drömde jag att mina fötter var torra och alla på Seattle Grace skulle operera mina fötter pga av detta.
Håller jag på att bli knäpp?
Undrar vad som händer ikväll....
Kollar ett avsnitt på morran till frukost, och två avsnitt innan läggdags. Just nu är jag på avsnitt 89, säsong 4. Grey och Derek har presis flyttat in, Izzie ser den döda Dany Dukette överallt och har, ehum, sex med honom, Christina kysser militär doktorn, Torres har blivit lesbisk och Little Grey gick i säng med Sloane.
Jag har olika favoriter hela tiden, i början gillade jag inte Meredith alls, Izzie var min favvo, men sedan störde jag mej på Izzie när hon förstörde Georges äktenskap. McDreamy gillar jag till och från. Det var väldigt frustrerande att vänta på att Meredith och Derek skulle bli tillsammans. Nu är Meredith mer okej, hon är lite gladare. Min typ liksom. christina är en rolig karaktär. Gillar henne.
Häromnatten drömde jag att Karev och jag var på dejt (?) i Italien eller nåt ställe och en annan natt drömde jag att mina fötter var torra och alla på Seattle Grace skulle operera mina fötter pga av detta.
Håller jag på att bli knäpp?
Undrar vad som händer ikväll....
jag *tamtatataaaam* jobbar
Gah! Torsdag redan. Tiden går för fort. Har inte tid med nånting känns det som!!
Jag har jobbat på The Heritage sedan i Onsdags och ska jobba varje dag fram till 20 September!
Jag behöver vekrligen jobba, och det är roligt! Alla är som jag sagt tidigare så snälla och alla gillar mej hihi. Fast, jag har bara jobbat två dagar och jag har glömt hur segt det är att gå upp tidigt. Jag går liksom upp 8.15 nu, och det är waaaay tidigt för mej.
Jag har även märkt hur lite tid man får för sej själv.
Knappt nån tid att kolla Facen eller surfa. Ingen tid att mejla, eller prata telefon. Ingen tid att redigera, eller scrappa. När jag kommer hem är jag super död men ger mej ut för en joggingrunda, kommer hem, lagar mat, äter, sen är ju klockan redan 8! Tänk om både jag och Flumis hade jobbat heltid. Då skulle man fått använda helgerna till att städa och tvätta. Blä. Då vill vi vara ute och hitta på roliga saker. Hela mitt liv hade varit så annorlunda haha.
Ialalfall, jag uppskattar att jobba. Tycker det är roligt att ha jobbarkompisar och få sysslor. Men jag har blvit bortskämd under dessa år när jag inte kunnat jobba. (inte av lathet med andra ord)
Jag hade blivit trött om jag jobbat varje dag där. Som när jag jobbade som en dåre på Maxi. Damn vad jag jobbade, en gång jobbade jag 19 dagar i rad. Och i December innan jag åkte till Asien tror jag bara var ledig 3 dagar. Helt galet. Men allt man tänkte på då var ju att får pengar så man kunde resa, och festa lite, men mest resa. Jag hade mina bästa vänner på jobbet, och ingen pojkvän. Man hade ju inget att komma hem till ändå liksom.
Nu är det inte likadant. Jag har ju min Flumis att komma hem till.
Därför ska jag kämpa hårt för att få det jag vill. Öpnna eget, ha mitt eget schema. Ta ett visst antal bröllop i månaden och hålla mej till det, och sen koncentrera mej på graviditet, barn och nyfödda på vardagarna.
Nu har jag flugit iväg här i mina tankar igen. Men om ni undrar vart jag håller hus, så jobbar jag och har inte tid med bloggen så mycket.
Baiiii
Jag har jobbat på The Heritage sedan i Onsdags och ska jobba varje dag fram till 20 September!
Jag behöver vekrligen jobba, och det är roligt! Alla är som jag sagt tidigare så snälla och alla gillar mej hihi. Fast, jag har bara jobbat två dagar och jag har glömt hur segt det är att gå upp tidigt. Jag går liksom upp 8.15 nu, och det är waaaay tidigt för mej.
Jag har även märkt hur lite tid man får för sej själv.
Knappt nån tid att kolla Facen eller surfa. Ingen tid att mejla, eller prata telefon. Ingen tid att redigera, eller scrappa. När jag kommer hem är jag super död men ger mej ut för en joggingrunda, kommer hem, lagar mat, äter, sen är ju klockan redan 8! Tänk om både jag och Flumis hade jobbat heltid. Då skulle man fått använda helgerna till att städa och tvätta. Blä. Då vill vi vara ute och hitta på roliga saker. Hela mitt liv hade varit så annorlunda haha.
Ialalfall, jag uppskattar att jobba. Tycker det är roligt att ha jobbarkompisar och få sysslor. Men jag har blvit bortskämd under dessa år när jag inte kunnat jobba. (inte av lathet med andra ord)
Jag hade blivit trött om jag jobbat varje dag där. Som när jag jobbade som en dåre på Maxi. Damn vad jag jobbade, en gång jobbade jag 19 dagar i rad. Och i December innan jag åkte till Asien tror jag bara var ledig 3 dagar. Helt galet. Men allt man tänkte på då var ju att får pengar så man kunde resa, och festa lite, men mest resa. Jag hade mina bästa vänner på jobbet, och ingen pojkvän. Man hade ju inget att komma hem till ändå liksom.
Nu är det inte likadant. Jag har ju min Flumis att komma hem till.
Därför ska jag kämpa hårt för att få det jag vill. Öpnna eget, ha mitt eget schema. Ta ett visst antal bröllop i månaden och hålla mej till det, och sen koncentrera mej på graviditet, barn och nyfödda på vardagarna.
Nu har jag flugit iväg här i mina tankar igen. Men om ni undrar vart jag håller hus, så jobbar jag och har inte tid med bloggen så mycket.
Baiiii
