Idag älskar jag San Francisco.
Eller, det gör jag ju alltid, men jag har varit/är inne i en härva när jag saknar Sverige något förbannat mkt. Kollar på hus och kan nästan tänka mej dra mitt arsle över atlanten imorrn.
Men det är inte jag. Jag trivs ju här. Jag älskar ju Californien.
Jag saknar bara alla så förbannat mkt.
Jag vill fika med mommo och mamma. Festa me Saris och Frida. Rida häst me Helenis, sova över hos Millin, äta pizza me jossan, garva åt Soffys sarkastiska skämt, umgås me alla ex au pairer jag lärt känna här borta som åkt hem för längesen....
Jag vill ha en vardag med er!!
Både jag och David är väldigt ensamma härborta... jag vet allt att han saknar sina vänner i Frankrike också, även fastän han inte säger det. Jag såg hur glad han var när Pascale var här och hälsade på.
Tur är att jag har min fina Stephanie! Vi försöker umgås en gång i veckan iaf, men det är tufft för hon bor långt borta, plus att hon har lill pojken som hon måste tänka på. Men jag är verkligen tacksam att ha henne här!
David är min bästa vän... och det är tur det, att vi har samma intressen, samma humor och kan ha roligt med varandra!! Annars hade vi nog kännt oss ännu mer ensamma... Vi borde nog egentligen bråka som galningar när vi alltid umgås tillsammans, men det gör vi inte....vi är så lågmälda båda två. Hatar bråk och irritation...Vi bara är och njuter av varandras sällskap.
Sen tror jag att jag känner mej ännu mera hemlängtan till Sverige för att ja inte har något jobb. Så fort jag kommer igång med fotogragferingen ska det nog bli bra!
Idag när jag älskar San Francisco (Solen har återvänt) så känner jag att jag lever min dröm. Att jag borde ta mer vara på att vi bor här i världens bästa stad!! Mitt i smeten också!! Utnyttja alla barer, cafeer, restauranger, konserter, och alla andra kulturella evenemang.
Nä, nu får de bli ändring!
KISSIES ::: Botchow
